En vandring som Sverige valt att följa

Under väldigt många år har jag alltid funderat på vad som gör att vi på västkusten har endast rätt till att fiska havsöring i 6 månader. Skåne t.ex. har lite mer än 8 månader.

Vad är det som skiljer Halland, Västra Götaland och Bohuslän mot övriga regioner i Norden?

Efter att jag djupdyket i frågan så kommer jag berätta vad jag tror är rätt väg att vandra för havsöringen.

När det är 1 vecka kvar på havsöringsfisket, vindarna är på 20 m/s och jag undrar, blir det ett sista pass innan säsongens slut. Dom senaste 6-7 åren har Danmark räddat mig och man hinner med lite fiske under oktober eller november och abstinensen lindras något innan Skåne öppnar upp den 1 januari.

Kanske låter det själviskt av mig, att prioritera min fiskelycka istället för att låta havsöringen vara ifred och simma i havet utan flugor och beten som lockar till hugg när leken närmar sig.

Men det är nu som våra länders modeller kommer visa sig helt olika. Några som bedriver fiske hela året om, där sportfiskare kommer från hela Europa för att uppleva Fyns fantastiska havsöringsfiske på hösten.

Jag har självklart med mig de geografiska skillnaderna som bottenstruktur, vindar, strömmar, klimatet osv. Salthalten är en stor bidragande faktor och det finns mycket man ska ha med sig innan man säger vad som är rätt eller fel när det kommer till fisketiden under säsong.

Vi börjar med ett utav svaren som jag gissar är standard när man ställer frågan till Havs & Vattenmyndigheten om regler osv på västkusten.

"Vi har på västkusten utökat skyddet för utlekt öring genom ett nätfiskeförbud i april. Tanken är att spöfiskare av egen vilja återutsätter de magra öringarna som lekt. Alltså har vi förlängt fredningstiden. Vi vill först se effekten av denna åtgärd innan reglerna ses över".

Att små förändringar sker ska vi vara glada över och det ska vi tacka sportfiskarna för och andra organisatörer som står upp för våra svenska vatten och som sätter press på myndigheter och politiker.

Nu har jag ställt frågan till Havs & Vattenmyndigheten och inväntar svar om rapporter kring havsöringens mående här på västkusten och tänker inte uttala mig i min känsla om vad jag tror, utan det måste jag få på svart och vitt från dom som forskar och arbetar inom området.

Men i detta svar så kan jag inte låta bli en mening som jag läser om och om och om igen.

"Tanken är att spöfiskare av egen vilja återutsätter de magra öringarna som lekt".

Låt oss ta Viskan som ett exempel. När 1 april kommer och dom 30 bilar som turas om under en helg att fiska i mynningen, skulle dom fiska där för att släppa tillbaka fisk? Detta gör mig arg, frustrerad och besviken. Att en myndighet lägger en god tro på människan förstår jag, men frågan är om det inte hade varit enklare och skippa den meningen. Jag vill med tro att vi kan bli bättre, förstå och sprida rätt budskap vidare på vad som är rätt och fel inom fisket. Men det enklaste hade varit om politiker såg till att det blev en lagändring vilket jag förstått på både sportfiskarna, myndigheter och andra organisatörer att det rinner bara ut i sanden eller hamnar i papperskorgen.

Utlekt fisk på våren är mer sårbar än den öring som ska vandra upp på hösten för att leka. Så oavsett årstid så bör fisket vid mynningar alltid vara förbjudet.

Ännu ett svar från Havs & Vattenmyndigheten som jag inte riktigt förstår mig på.

"I Västerhavet vandrar öringen kortare sträckor och är särskilt känslig för all typ av påverkan när den vandrar ut från vattendragen (eftersom den är slutkörd och relativt stationär och begränsas av den höga salthalten att simma vidare) men även naturligtvis innan lek. Av den anledningen är det viktigt att skydda öringen norr om Kullahalvön under både lekvandring och utvandring efter lek. I år fokuserar vi på att se över fisket i vattendragen, framför allt med fokus på lax".

Västerhavet, alltså Kattegatt och Skagerak har en hög promille av salthalt och därav vandrar inte havsöringen lika långt ut i havet som i bräckt vatten. Detta kan betyda att havsöringen gärna håller sig hyfsat i närheten av sina vattendrag. Speciellt under vårkanten då kallt saltvatten försvårar det optimala tillståndet hos havsöringen. Det är först när vattnet når över 6 till 7 grader som den kan röra sig längre ifrån då även födoerbjudandet ökar. Men den stora frågan är, varför tillåter man fiske vid åmynningar när havsöringen är "särskilt känslig för all typ av påverkan när den vandrar ut från vattendragen. Men även naturligtvis innan lek"...

Jag fick även ett svar från Havs & Vattenmyndigheten om en översyn.

"Vi har en lax- och öringöversyn på gång på västkusten så vi kommer få mer tid att kika på detta framöver"…

"Den översyn som pågår just nu handlar först och främst om lax i vattendragen på västkusten. Ännu oklart om den också kommer att omfatta fiske efter öring i havet, beror lite på resurser"…

Att man gör en översyn som handlar om lax i första hand är ett måste. Men att först säga att vi har en lax och öringöversyn på gång på västkusten och sen säga att det är oklart om den också kommer att omfatta fiske efter öring i havet pga resurser. Varför säger man emot sig själva hela tiden?

Ni som inte vart på Fyn i Danmark borde åka dit och se vad allt handlar om. Dom har säkert sina problem och motståndare som i Sverige. Men för att få chansen till att fiska måste du betala en summa på ca 350 kronor och då kan du fiska hela året om i Danmark. Dessa pengar går dessutom till fiskevård. Det finns kartor och appar som visar vart i Danmark du får fiska. Du ser vart du inte får fiska och där fredningsområden är utmärkta för havsöringens överlevnad. Varje liten bäck och å som rinner på Fyn är det fiskeförbud vid. Även de minsta bäckar är det fiskeförbud vid eftersom det är dessa små bäckar som gör att havsöringens existens lever vidare tack vare ett stort arbete av olika organisatörer, ideella föreningar och privata personer som gör det möjligt.

I Sverige har vi samma kämparanda hos många organisatörer, föreningar, fiskeklubbar, privatpersoner, företag osv. Men varför känns arbetet här i Sverige så mycket mer omständligt? Är det min känsla som styr det pga allt man läser osv.

Har politiker och myndigheter inte fått upp ögonen på vad fisket kan betyda för människor och turism. På Fyn i Danmark åker människor från hela Europa för att fiska och ni förstår säkert innebörden av allt gott som kommer ut från fisket. Det får mig att tänka på ett ännu ett svar jag fick från Havs & Vattenmyndigheten. men jämförelser av bestånden i Danmark och södra och västra Sverige visar inte på några tydliga skillnader, vad skulle isf hända om man förbjöd allt fiske kring åmynningar på västkusten och gjorde en lagändring på nätfiske förbud på grundvatten hela året?

"När det gäller Danmark så har man där stora grundområden där öringen uppehåller sig och är lätt att fånga. Man har valt att skydda grundområden helt från nätfiske. Om det är en bättre modell vet vi inte, men jämförelser av bestånden i Danmark och södra och västra Sverige visar inte på några tydliga skillnader".

Om det är en bättre modell vet vi inte??? Det kan väl inte vara sämre iaf.

Men den stora frågan för mig är varför det tillåts fiske vid åmynningar på västkusten samtidigt som vi värnar om utlekt och fisk som ska leka beroende på säsongen. Att vi på västkusten skulle kunna ha en längre säsong är jag helt övertygad om. Frågan är bara om politiker och myndigheter skulle våga ta rätt beslut som förbudsområden, otillåtet fiske under vissa perioder och våga satsa på en hållbar framtid där nästa generation får uppleva det som vi än får uppleva idag.

Känslan är att sportfiskarna och alla andra som arbetar för en bättre framtid behövs ännu mer. Stora som små projekt och alla som vill göra skillnad för sina vattendrag behövs ännu mer. Markägare som tillåter förbättringar är värda guld i dagens samhälle.

Jag vet inte om mina känslor och tycke är rätt, men det är en modell jag kommer kämpa efter så länge jag lever.

Jag träffade en kille som fiskar lax uppe i Lekvad. Han berättade för mig, när det är lågvatten placerar han ut grus och sten och försöker göra det lite mer hemtrevligt för lax och öring som vandrar upp i Viskan. Tack vare hans lilla men så stora arbete gör detta garanterat stor skillnad. Ta inte våra vatten för givet, gnäll inte om att fisket är dåligt. Gör skillnad istället, för det är så vi kommer skapa en bättre framtid för fiskarna.